Rubriken för dagens datum skulle vara förvirring. Känns ungefär som om jag spatserar runt utan att hitta hem. Fast jag redan är hemma. Det var inte jag som skrek men plötsligt är det jag som är ”the bad guy”. Jag tror att jag är tillbaks på ruta ett. Klassiskt va?

Terapi var inget för mig, trodde jag i alla fall. Det gick ju så fruktansvärt bra där ett tag. Men jag föll. Du föll, jag föll, vi föll. Kanske trippade vi på varandras tår men plötsligt tappade vi balansen, fick svindel och halkade över kanten.

Jag vill måla, jag ska måla. Jag är fruktansvärt dålig på att måla, men jag ska måla. Jag ska måla.

Slutet, början på något nytt, en fas i mitten? Jag vill ha svar. Får jag några svar? Nej. Jag fortsätter mitt sökande. Jag vill hem