Blå kajal och slitet hår. Vem är du?

Monstret på fritids. Jag minns.

Kalla kårar.

Jag vill helst slippa dig.

Vill bevisa att jag duger.

Förstår att Frida har prestationsångest, kan man vara fri från sånt i din närhet?

Vem är du?

Vem är jag? Jag tror att jag vet vem jag är.. till viss del iaf.

Jag är inte ond. Ond. Ond som du är.

Skönt att slippa vara ond.

Funderar.

Jag undrar vad du tänker.

Undrar om din tanke är god, eller om du faktiskt gillar att se oss misslyckas.

Vi som egentligen har lyckats bättre än vad du har.

20 år.

45 år.

På samma ställe.

Hur känns det?

Jobbigt? Jobbigt att se mig lyckas. 

Skönt att se mig gråta?

Terapi biter inte på dig. Du är lika bitter ändå.

Du springer in i väggen.

Vilken vägg?

Vi har alla kännt lukten av väggen, men du va värst va?

Antagligen stod du tio meter ifrån väggen men den föll och studsade utanför de fysiskalagarn och landade på dig.

Ellerhur? Så måste det ha gått till.

Du är inte svag.

Jo du är svag.

Du måste inse att alla är svaga. Du också.

Jag önskar att du kunde lyssna.

Jag vill lära dig vad jag kan.

Hjälpa.

Göra det lättare för oss.

Men vem lyssnar på någon som inte är vuxen?

Vuxen. När ska jag bli vuxen?

Vuxen nog att få min röst hörd.

Vuxen nog att få lära dig vad jag kan.

Möten.

Skinn på nästan hade jag idag.

Jag klarade mig bra.

Jag är bra.

Bättre än jag själv trodde.

Jag kan.

Jag är påläst.

Min hjärna fungerar.

Tur.

Tur är precis vad det är.

Synd.

Det är synd att en blå kajal ger kalla kårar.

Synd att blå kajal får mig att ge vika.

Men det är tur att jag känner mig själv.

Jag finns.

Jag vill finnas.

Kommer för alltid att finnas, här.

Jag ger inte vika för en blå kajal och ett slitet hår längre.

Idag fanns jag.

Jag är grym.

Sitt bredvid mig så ska jag lära dig.

Lära dig allt jag kan.

Vi behöver det här.

Du, jag, hon och vi.

Ni måste lyssna.

Ni vill inte lyssna.

Det här är mitt farväl.

Hej då, blå kajal.

Hej då, slitet hår.

Hej då, hon.

Hej då, vi. 

Vi som aldrig fanns.

Livet rullar. Allt rullar.

Det rullar för att det måste.

Jag skulle vilja sätta mig ner och gråta, men det finns det inte tid till.

Allt måste rulla.

Kroppen är inställd på ett zombie-mode där dagarna går på repeat.

Jag måste vara stark. Stark för mig själv.

Stark för andra?

Det är inte tillåtet att gråta.

Är det då konstigt att det kommer en flod när jag väl får lov?

Jag ger mig in i en värld som jag egentligen inte behärskar.

Jag fumlar, jag faller.

Jag reser mig.

Det är bara minnen.

Minnen starka nog.

Jag är en människa som alltid tror att gräset är grönare på andra sidan.

Det finns ingen upplevelse som lever upp till mina förväntningar.

Svårt för att leva i nuet.

Svårt för att bli nöjd,

svårt för allt.

En jobbig jävel.

22 november.

I morgon.

Japp, i morgon är det den 22 november.

När jag glömmer, då är det över.

Om jag glömmer kommer jag aldrig blir arg på mig själv för då vet jag att det är över.

Jag kommer aldrig glömma.

Men när jag glömmer 22 november 2007 är det dags att andas ut.

Då har jag växt.

4år.

Det känns som jag lever ett annat liv.

Jag har utvecklats.

Jag har blivit någon annan.

Jag har nästan blivit den jag vill vara.

En del av mig kommer alltid sakna,

en del kommer alltid vara tom.

En del av mig följde med,

den andra stannade kvar.

Jag lever,

du lever i tanken,

vi lever.

Jag är en otacksam varelse.

Tycker synd om mig själv,

har svårt för att inse att folk inte alltid kan visa att jag betyder något,

men ibland är jag tacksam.

Jag älskar dig.

Fick för mig att det var dags att tänka tillbaks,

fundera på vad jag håller på med och bestämma mig.

Hamnade tillsist på bilddagboken.

Bet mig i läppen och klickade mig fram till den jobbigaste sidan av alla.

Det föll en tår, plus några till,

men det gjorde inget.

Det var ganska skönt.

Klickade mig framåt samtidigt som jag började att fläta mitt hår.

Nästa bild som kom upp var,

 
Stannade upp ett tag,

var det meningen?

Fortsatte att klicka mig fram bland bilderna.

Stannade av någon anledning upp vid,

Kan inte svara på varför.

Kollade på den ett tag och insåg sedan att jag faktiskt satt och petade mig själv i munnen.

Jag tror definitivt på högre makter,

ett liv efter döden.

Vi kan väl inte bara försvinna?

Man är bara 18 år en gång i livet så varför inte ta vara på den tiden. Livet flyter på som det ska och nu vill jag ut på äventyr. Jag ska göra spontana utflykter till vänner i andra orter, helst mitt i veckan, festa till tidig morgon eller kanske rent av inte komma hem. Mitt liv ska bli händelserikt som aldrig förr. Nya vänskaper kommer gro, hjärtan kommer krossas men i slutändan kommer vi kolla tillbaks och säga, "Fyfan va kul vi hade!"

  Vad är en fest i Kristianstad när vi kan dra på utgång i Alanya?

Rubriken för dagens datum skulle vara förvirring. Känns ungefär som om jag spatserar runt utan att hitta hem. Fast jag redan är hemma. Det var inte jag som skrek men plötsligt är det jag som är ”the bad guy”. Jag tror att jag är tillbaks på ruta ett. Klassiskt va?

Terapi var inget för mig, trodde jag i alla fall. Det gick ju så fruktansvärt bra där ett tag. Men jag föll. Du föll, jag föll, vi föll. Kanske trippade vi på varandras tår men plötsligt tappade vi balansen, fick svindel och halkade över kanten.

Jag vill måla, jag ska måla. Jag är fruktansvärt dålig på att måla, men jag ska måla. Jag ska måla.

Slutet, början på något nytt, en fas i mitten? Jag vill ha svar. Får jag några svar? Nej. Jag fortsätter mitt sökande. Jag vill hem

Tänkte uppdatera min toppblogg, alla mina miljoner läsare borde sakna mig nu? Egentligen har jag inte mycket att säga. Sommarlov, as nice, dock har det bara varit en riktigt sommardag..dåligt. Jag har jobbat en hel del och detta är typ den enda veckan jag är ledig sen sätter det igång. Tur att jag trivs, jag sommarjobbar i hemtjänsten :) Nog om det. Jag vill utomlands men kan inte riktigt bestämma mig vart. Thailand hade varit as nice men det är så fruktansvärt dyrt..Aja, det löser sig nog. På tal om resor så får du en liten fin bild från underbara kreta!

  Jag har funderat på att gå bartenderskola utomlands, det hade varit så sjukt nice! Någon som vet vad det kostar?

Ledig idag, eller ja ledig och ledig. Hade ingen tyska och på samhällen skriver vi bara arbete, så ja jag skriver det hemma istället   Idag när jag skulle ut och gå med fia(hunden) tog jag på mina short som ja köpte för två år sedan och insåg att de satt jävligt tight. För två år sedan satt dem as löst och nu sitter de tihgt som ett korvskinn...uhh, blir man ledsen eller ledsen. KUL tänkte jag iaf och så sa jag än en gång till mig själv att jag borde banta..men sen gjorde jag som jag alltid gör. Försöker hitta på ursäkter till att inte banta och denna gången kom jag faktiskt på något bra, så tänkte att du säkert ville höra. Sätt dig ner och håll dig i bordskanten för här kommer det: Hellre lite såhär halv mullig och lycklig, än smal och tråkigerkänn att den var bra? Klart att man kan vara smal och lycklig också, eller jag kan inte det, men andra kan. Det jag menar är att vem vill äta barnmat som kissie? Eller vem vill inte äta någonting? Vem klarar sig utan godis? Vem klarar sig utan mammas mat?! Ja, inte jag iaf  Sådär nu fick du en föreläsning om varför du inte ska banta trots att shortsen inte passar! PUSS 

  Här är en bild på de otroligt snygga tröjorna jag och Eminem gjorde idag! PUSS